Nätet som hot, möjlighet och tidstjuv

by Oline Stig on 2011/11/30

Det har varit intressant att följa diskussionen om journalistik de senaste veckorna. Allt började med att mediesajten Ajour lanserades och att en av grundarna, Emanuel Karlsten, myntade meningen som fick det så kallade gammelmedia att gå i taket: ”Jag tror att alla är journalister.”

”Alla är journalister om alla är frisörer”, replikerade Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen och snart debatterades frågan överallt. Amatörism kontra demokratisering, mångfald kontra enfald, journalistisk objektivitet och integritet kontra läsarinflytande, ytlighet och snabba klick kontra sammanhang och djup. Och hur ska journalister försörja sig när papperstidningarna går i graven och journalistiken blir allas egendom? Från kulturfronten hakade DN:s teaterkritiker Leif Zern på tåget, något sent, och skrev ett debattinlägg där han förfasade sig över utvecklingen i allmänhet och kritikens ställning i synnerhet, när ”bloggprosan”, historielösheten och dumheten breder ut sig i texter som bara blir kortare.

Expressens teaterrecensent Margareta Sörenson replikerade att Zerns dystra lägesbeskrivning inte riktigt stämmer. I själva verket erbjuder nätet ofta mer utrymme för reflektion och kvalificerad kritik än papperstidningarna. Hon tog som exempel hur hon tvingats stryka i sin senaste teaterrecension inför publiceringen i pappersutgåvan. Passagerna om Molières uruppförande föll bort.

”Tryckta medier står på tå inför en oviss framtid”, skriver hon och menar att man bör se möjligheterna istället för hindren med de digitala medierna. Bloggarna kan visst vara en del av den seriösa och nyanserade kritiken.

Så där håller det på. Argument för och emot, åsikter som stöts och blöts.

Min enda säkra slutsats, efter att ha tillbringat en halv dag med att googla runt i journalistikdebattens vågor och efterdyningar, är att nätet är fruktansvärt tidskrävande. Jag nöjer mig inte med att läsa artiklarna som rör ämnet: jag tar en sväng in på facebook, jag kollar mina mejl, jag hamnar på konstiga ställen av en slump, en del intressant, annat bara blaha. När jag släckt ner datorn har jag en vag känsla av att vara bestulen. På värdefull tid.

Jag minns en sak som Kristina Lugn sa en gång på ett seminarium – det var en sån där mening som bara hon kan kläcka ur sig – på tal om ingenting.

”Distraktionen är dödens syster.”

Jag tror hon har rätt. Jag oroar mig inte för journalistikens framtid. Jag är mer rädd att min hjärna drunknar i all information, att den skrumpnar till slut av allt den tvingas sortera. Medan tiden rinner iväg och livet, det verkliga, pågår någon annanstans.

OLINE STIG

Previous post:

Next post: