Frihet, förtal och förpackningar

by Boel Gerell on 2012/01/30

Vad kan skrivas? Gestaltas och tyckas? Och vad är förtal egentligen? Ett rakt svar på den senare frågan levererade Lunds tingsrätt i förra veckan när de dömde gatukonstnären Dan Park till böter och villkorlig dom för att ha avbildat Afrosvenskarnas riksförbunds Mamodou Jallow som slav i kedjor och bojor. Collaget kombinerades med texten ”Vår negerslav är bortsprungen” och rätten bedömde såväl bilden som texten som ”mycket kränkande” för Jallow.

Ett tydligt ansikte och ett tillmäle med historiska referenser; slav, en människa som inte äger sig själv, är ingen. Kontrasten blev desto större i och med att Mamodou Jallow i högsta grad är någon, ett känt namn med en stark röst, en företrädare för en stor grupp svenskar med afrikanska rötter. Också placeringen av bilden hade betydelse, att den klistrades på elskåp i den offentliga miljön, svår att undgå för var och en som rörde sig genom stadens centrala delar.

Ett klart fall av brottsligt förtal, men också en fråga om var och vem och hur. Dan Park har under många år producerat bilder med liknande innehåll och ett urval av dessa bilder publicerades 2009 i samlingsvolymen ”Sieg” utgiven av Bokbål förlag och formgiven av Magdalena Nordin. Arbetet var en del av Nordins magisterutbildning på Konstfack och boken kan bland annat köpas på Moderna museet och Malmö konsthall.  Händer något med Dan Parks bilder när de flyttas från den offentliga miljön, in bakom de etablerade konstinstitutionernas skyddande omslag? Är förtal fortfarande förtal? Var går gränsen mellan konstnärlig frihet, tryckfrihet och en åtalbar kränkning?

Ett exempel på en konstnärlig gestaltning som accepterats av medierna som en sanning är boken ”Felicia försvann”, skriven av pseudonymen Felicia Feldt. Ingenstans i boken står Anna Wahlgrens namn nämnt, ändå läses boken som en självbiografisk berättelse skriven av en av hennes döttrar. I kraft av pseudonymen och etiketten – en berättelse – får författaren stor frihet över sitt material. Exempelvis låter hon mamman dö i slutet av boken. Kan detta upplevas som kränkande för Anna Wahlgren? Alldeles säkert. Kommer boken att prövas i domstol, som ett möjligt fall av förtal? Förmodligen inte. Boken är en berättelse, namnen är fingerade, allt är inte sant. Anna Wahlgren är fortfarande vid liv om än med den offentliga bilden av sig själv i spillror.  

Boel Gerell

Previous post:

Next post: