En fri lans…

by Anna Molin on 2012/05/23

Varje gång jag hör ordet frilans tänker jag på riddare. En fri  lans, som inte är köpt, som inte ingår som legosoldat i någon armé. Utan någon som tar strid för en sanning som han eller hon tror på. Ja, jag vet det kanske leder tankarna till en don Quijote figur. Men alla associationer är bättre än de som skapas av regeringens mantra “envar sin egen entreprenör”.

För frilans som journalist har jag visserligen inte varit, men jag har varit egenföretagare i tolv år. Och en sak kan jag konstatera att utan engagemang, ja rent av passion går det inte. Det är knappast något man ägnar sig åt som alternativ till en vanlig anställning – det är något man gör för att man måste, för att man vill, för att få utlopp för en inre drivkraft. På samma sätt som rapsen varje år drar sin stolta lans och blommar för fullt. Och, ja där är en av alla fördelar med att vara sin egen – ingen låser in dig på ett dammigt kontor när rapsen doftar som allra godast.

{ Comments on this entry are closed }

Spräng cirklarna!

by Marcus on 2012/05/18

Lisbeth skriver i inlägget Bong i kulturjournalistiken om hur liten “kultureliten” i Sverige är, hur de inblandade ofta känner eller känner till varandra. Problem uppstår med trovärdigheten när till exempel en kritiker recencerar en författarväns nya bok.

Jag kan bara hålla med. I Norge, där jag bor, är miljön ännu mindre. Det tydligaste exemplet är förlaget Aschehougs årliga trädgårdsfest i Oslo, där alla som vill ha en roll att spela i litteraturnorge bör infinna sig.

I teorin finns ett demokratiskt ideal, som ibland befinner sig långt ifrån verkligheten. Naiv är den som tror att det är de “bästa” författarna som får mest uppmärksamhet i media, som blir prisbelönade och som får garantistipendium av staten. Visst finns det bra författare som också får uppmärksamhet. Men kändisfaktor och “nätverkande” är naturligtvis en fördel, i skandinaviska litteraturcirklar som i fransk politik.

Vad är lösningen? Att samla kritiken under en gemensam pseudonym, som restauranttestarna, så som Lisbeth frågar sig? Det är logiskt att en restaurantkritiker är anonym, eftersom om restauranten vet vem hon/han är skulle kunna få lite “extra” uppassning, och gå före andra gäster. Upplevelsen skulle inte representera gemene mans upplevelse av restaurantbesöket.

Men den stora nackdelen är att även om kritikern är anonym så kan hon/han naturligtvis ändå vara partisk. Bättre i så fall att läsaren får reda på eventuella förbindelser mellan författare och kritiker. I skånepressen kallas ibland in externa recensenter, som när författaren i fråga jobbar på den egna redaktionen. Mitt förslag är att använda sig av fler externa recensenter. Varför måste man, med dagens tekniker, befinna sig i samma stad? Kanske de externa recensenterna till och med skulle kunna bo i ett annat land?

 

{ Comments on this entry are closed }

Ett blogginlägg om den nya journalisten!

April 18, 2012

Sitter på tåget och bläddrar i tidningen jag har framför mig. Fortsätter sedan genom diverse dagspress och skvallerblaskor som glömts eller lämnats kvar på det lilla tågbordet. plötsligt slås jag av en insikt. Större delen av de krönikor jag läser eller ögnar igenom är skrivna av så kallade kändisar. Ja, nu syftar jag naturligtvis inte […]

Read the full article →

Ett inlägg i debatten om hen!

April 18, 2012

Min familj är på intet sätt bakåtsträvande antifeminister. Snarare röstar de på Fi och tycker att tvångssterilisering är förkastligt. Ändå sitter vi nu för tredje kvällen den här veckan och diskuterar bebreppet “hen”. De kan för sitt liv inte förstå varför alla könsroller ska läggas åt sidan och varför de stackars små pojkar och flickor […]

Read the full article →

Längtan efter Orienten på Malmö Centralstation – Same, same but different

March 14, 2012

Jag har precis missat ett tåg. Inte nog med det, jag har behövt ägna eftermiddagen åt en konstdiskussion där eoner av tid lagts på att uttolka Edward Saids Orientalismen. Den där gamla klassikern om att, vi i väst ser på Orienten som det andra, som något mystiskt. En värld bestående av slavar och slöjor, moskéer, […]

Read the full article →

Utan kompetens – ingen kommers och det ständiga normerandet

March 14, 2012

Journalistiken skall vara mer än underhållning finns det de som tycker. Och det är väl en trevlig målsättning. Men vänta nu, om den skall vara mer än underhållning, vad skall detta mervärde bestå av? Ordet folkbildning nämns i debatten och det beklagas lite vagt att denna term numera är smått föraktad. Tja, den som minns […]

Read the full article →

I konstens namn

February 1, 2012

(Respons på Boel Gerell: Frihet, förtal och förpackningar) En del av oss älskar konsten för dess provocerande-och ifrågsättande karaktär, andra den som är skön att vila ögat på och som inte upprör några känslor. Gott så, men vad är egentligen okej att göra i konstens namn? Fallet Mamodou Jallow ger mig direkta associationer till Lars […]

Read the full article →

Den som gapar efter mycket finner en senväg.

January 28, 2012

(Svar på Oline Stigs inlägg ” Nätet som hot, möjlighet och tidstjuv ”) Efter att ha läst Oline Stigs inlägg, har jag funderat kring temat internet, tid – livskvalité. Ofta när vi debatterar internet och dess olika fenomen som facebook, google eller olika onlinespel, diskuterar vi ofta dessa som om det vore maskinerna, programmen i […]

Read the full article →

Skrivråd

January 23, 2012

Vill tipsa om finfina skrivråd från författare och skrivlärare Merete Morken Andersen.   Debutant.nu – intervju  

Read the full article →

Lotus, Blondinbella, och Anders E Larsson

January 16, 2012

Jag blir glad när jag surfar runt på våra kursbloggar och hittar Angelicas fina inlägg* om tjejtidningen Lotus, en ”ny tidning som provocerar”. Precis som Angelica blir jag lite besviken på att jag sedan inte kan läsa tidningen, den finns varken i butik eller på bibliotek. I brist på annat tittar jag på tidningens hemsida […]

Read the full article →