Detta revolutionerande medium som sägs ha möjliggjort 2011 års arabiska vår. All heder åt idé- och informationspridarna i förtryckta länder. Internet har helt klart en ovärderlig demokratiserande potential. Samtidigt kan det kännas som om de höga förväntningarna som skapas bara försvinner i tomma luften. Vi står där med våra surfmobiler och iPads, redo att ta in hela världen med en svepning med fingertoppen. Likt sjutton lider vi av alla möjliga kroppsliga och själsliga sjukdomar, depressioner, magsår, arbetslöshet, sociala konflikter, svartsjuka, jobbiga chefer och så vidare i all oändlighet. Det är med internet som med ett spel som World of Warcraft. En värld lockande att fly in i, full av möjligheter och ändå så begränsad. Det är något som fattas i revolutionen.
Att säga att internet är en tidstjuv är något jag kan relatera till. Den innehåller lockelser av många slag. Samtidigt blir det fel att kalla det för en tjuv. Internet är ingen tjuv, det är en hyperkomplex leksak och ett verktyg. Det är inte internets fel att vi låter oss svindlas av dess möjligheter. Att säga att internet är en tidstjuv är som att klaga på att man har för många TV-kanaler. Åh, dessa i-landsproblem!
Internet och bloggare som ett hot mot seriös journalistik? Jag tror nog internets demokratiserande potential överträffar bloggarnas oseriösitet. Här hittar man ju inte bara en massa svamlande inrednings- och modebloggare. Här finner man också mängder av experter inom alla områden man kan tänka sig. Jag tycker fortfarande det är en lite hisnande känsla, när jag med några knapptryck kan finna svaret på i princip vad jag än vill veta. Förmodligen tillbringar jag för mycket tid framför datorn. Men det är ju inte internets fel, om man nu ska hitta en syndabock. Det är inte mitt fel heller. Jag vet inte, men jag misstänker att Juholt eller någon ligger bakom.
Comments on this entry are closed.