Rädslan för demokrati

by Anna Molin on 2012/01/15

Inte kan väl kvinnor få rösta? Eller negrer? Inte kan väl vem som helst få tycka fritt och göra sin stämma hörd på nätet? Och är inte nätet egentligen bara en tidstjuv, visst är det väl tramsigt med all den där tiden vi lägger ner på facebook, för det är ju inte det  riktiga livet?

Jag läser Olines Stigs tankar kring journalistik och internet, först sitter jag och nickar förnumstigt instämmande. Visst har hon rätt, visst är det en förflackning av journalistiken som sker på nätet, med alla dessa konstiga bloggar och ja, med alla de som är mer än konstiga som Avpixlat och Fröken Sverige. Visst är det en fördumning som sker. Visst borde vi väl lyssna mer på de som kan, de som är studerade, de som vet vad som är rätt. Ja, alltså på dem de andra, de som inte är som oss vanliga.

På eftermiddagen stressar jag in i den lilla bokhandel jag har närmast till. Den är inte stor, utan är av den där hemska Bokiasorten ni vet, de som säljer mer gratulationskort än böcker. När jag står där och väljer i pocket-topp-tio stället och drömmer om åtminstone Hamrelius i Mamö eller ännu hellre Dussmann i Berlin, kommer jag att tänka på Oline Stig. Kanske jag skulle läsa något av henne.

Snabbt bort till disken och efterfråga om de möjligtvis har någon bok av damen ifråga hemma. Efter knappande på datorn får jag en beklagande huvudskakning till svar. Nåja, nu gör det inte så mycket för väl hemkommen kan jag snabbt logga in på Adlibris och beställa hem Jupiters Öga av nämnda författare. Och jag tackar om inte min skapare så i alla fall utvecklingen för nätet som gör att en glesbygdsbo som jag kan sitta nersjunken i soffan iklädd morgonrock klockan elva på kvällen och botanisera bland all världens litteratur och två dagar senare hämta paketet i lanthanden. Ibland är nätet inte bara fördumning.

I lanthandeln avhämtas inte bara Jupiters Öga utan även en bok om Bordellhärvan och Geijer skandalen. Då slår det mig, den skandalen hade aldrig kunnat tystas ner idag. Den hade briserat på samma sätt som Boreliaskandalen. Ja, den där om den mycket kortvariga ministern Maria Borellius som hade filipinska barnflickor i källaren och sommarhus som ägdes av bolag i skatteparadis, affärer som avslöjads av en bloggare. Eller hur var det med bloggaren som avslöjade sexistiska innebandytränare. Och kungen, ja kungen hade nog fått avstå ifrån kaffeflickor idag.

Och utan nätet och facebook hade Obamas kampanj då varit lika framgångsrik? Är det kanske nätet som gjort det möjligt att USA har en färgad president att kvinnor inte bara avsätts som ministrar utan faktiskt kan bli statsminister i Danmark? Nätet är en viktig faktor i den arabiska våren, det ger de vanliga möjlighet att sprida information som de skriflärda tycker är dum, obildad och osann. Dagstidningarna var viktiga för att ge det där andra omöjliga könet rösträtt. Nätet har gett oss alla vanliga rätt att göra våra röster hörda – hur dumma eller infantila de än är. Och stora journalistpriset kommer snar at gå till en bloggare, skall vi slå vad?

Comments on this entry are closed.

Previous post:

Next post: