Jag blir glad när jag surfar runt på våra kursbloggar och hittar Angelicas fina inlägg* om tjejtidningen Lotus, en ”ny tidning som provocerar”. Precis som Angelica blir jag lite besviken på att jag sedan inte kan läsa tidningen, den finns varken i butik eller på bibliotek. I brist på annat tittar jag på tidningens hemsida och läser om idén: att göra en typisk Veckorevy-tidning, men där relationsråden riktar sig till tjejer som gillar tjejer:
Alltså, en ung tjej idag som ifrågasätter sin egna sexuella läggning behöver också ett forum där man kan identifiera sig, som i sin tur varken behöver vara politiskt eller tungviktigt.
Och så tänker jag att nej, kanske är problemet att den inte vill provocera? För på vilket sätt är det inte politiskt att uppmärksamma bristen på
Det där uttrycket, ”unga tjejer”, är inget som bara Lotus svänger sig med, det går att hitta lite varstans där tjejers utsatthet kommer på tal. Och visst är det tacksamt, för det låter ju lite extra sårbart när man påpekar att någon förutom att vara ung och kvinna dessutom är… ung, ja. (Att ”ung” redan ligger i betydelsen av ordet tjej verkar ingen ha problem med). Men trots att jag hör uttrycket titt som tätt har ajg aldrig träffat någon som kallar sig själv för just ”ung tjej”. Jag har för mig att det började dyka upp efter Egoboost, Isabella Löwengrips bok med just underrubriken Blondinbellas guide till unga tjejer.
Nu finns Egoboost som tidning också, och konceptet är slående likt Lotus: läsaren förutsätts visserligen (vad jag har förstått) vara straight, men de båda tidningarna delar ändå en skeptisk inställning till de stora tjejtidningarna, Veckorevyn, Cosmopolitan, men använder fortfarande samma format: glansiga omslag, bilder på tjejer med snyggt hår, modetips. Och de delar förstås målgrupp: de unga tjejerna. Egoboost skiljer sig på det sättet att man vill ge ”självkänslatips” istället för bantningsråd, och ha med reportage om kvinnor som har gjort karriär på ett eller annat sätt.
Egoboost genomsyras också, som namnet antyder, av samma anda som i inledningsmeningen i boken med samma namn: ”det skulle vara enklare att bo i Sverige om folk var lite mer egoistiska”. Om den meningen inte beskriver den förhärskande politiska uppfattningen i Sverige de senaste åren så vet jag inte vad. Ändå ser ingen Egoboost Magazine som en pamflett från säg, MUF. Den är bara en tidning för unga tjejer, och så vill den också bli uppfattad.
Fortfarande finns en föreställning om att Politik tar sig uttryck i vad Anders Larsson beskriver: av idealism besjälade konstnärer som tydligt tar ställning. Men att kritisera tjejtidningars heteronormativitet är politik, och att hävda att ”alla borde bli mer egoister” är politik. Att förutsätta att alla unga kvinnor är intresserade av att läsa om det nya läppstiftet är en politiskt färgad syn, och att förutsätta att samma målgrupp inte vill läsa om politik är det definitivt.
Det skulle vara lätt att säga att ”unga tjejer idag” stängs av från politiken. Men när personerna som själva kritiserar kvinnorollen i de stora tjejtidningarna väljer att se sina protester som livsstilsval lägger man krokben för sig själv.
*http://wpmu.mah.se/kj11grupp2/2011/11/29/ny-tidning-som-provocerar/
Comments on this entry are closed.