I konstens namn

(Respons på Boel Gerell: Frihet, förtal och förpackningar)

En del av oss älskar konsten för dess provocerande-och ifrågsättande karaktär, andra den som är skön att vila ögat på och som inte upprör några känslor. Gott så, men vad är egentligen okej att göra i konstens namn?

Fallet Mamodou Jallow ger mig direkta associationer till Lars Vilks och frågor om vad syftet är ekar i mitt huvud. För samtidigt som jag faktiskt är en av dem som vill att konsten ska vara provocerande och ifrågasättande och jag älskar hur den skildrar vår samtid så tenderar den stundom att bli en slasktratt för att legitimt få något “sagt” om en situation eller person, och det skrämmer mig.
Utmålande, påhopp och förtal är inte alls ovanliga fenomen i dagens konst och rätten att publicera/offentliggöra sina verk tycks gå före våra grundlagar – för det är ju i konstens namn och du har den konstnärliga friheten på din sida…
Å andra sidan, vad hade hänt om vi alla blev som Felicia. Sluga snirklar vi oss förbi etik och moral, lagar och regler men lyckas ändå förmedla ett direkt påhopp. Nej, vet du va. Det får man i alla fall ge den provocerande konsten, den är ärlig. Frågan är bara på vems bekostnad, personen i fråga eller ett helt land?

Mia Andersson