Inhoppad och utlasad – det bästa som finns!

by Abigail Sykes on 2012/04/29

(Svar på Mia Anderssons inlägg Varför gör jag det jag gör? och Oline Stigs inlägg Lite om livet som frilans)

Det finns för- och nackdelar med att vara journalist, det står ju helt klart. Jag har knappt frilansat alls, utan det jag pratar om är laskarusellen, de korta vikariaten, inhoppen och projektanställningarna. Att leva på sparade pengar och ställa in sin fest för att kunna jobba en lördagkväll – man vågar ju aldrig tacka nej till ett uppdrag. Att arbeta varje dag, varenda sommar. Att jobb i fem olika städer i Sverige (från Kristianstad i söder till Örebro i norr) på ett år. Att inte undra OM man kommer att tvingas lämna arbetskamraterna för att söka ett nytt jobb – utan NÄR.

Så har jag haft det sedan jag blev färdig journalist sommaren 2005. Med två års avbrott 2006-2008 då jag i stället var administratör på Utbildningsdepartementet i Nya Zeeland. Hade fast lön, fasta arbetstider, på vardagar, och aldrig jobbade över. Och varje dag sa jag till mina kollegor att, alltså det här med journalistik, det var ju så mycket bättre på alla sätt och vis…

För vardagen som journalist är kanske det bästa som finns. Du kommer till jobbet och har antingen ett intressant jobb uppbokat, eller ett tomt blad framför dig att fylla med något spännande. Du träffar människor, testar aktiviteter och besöker platser som du aldrig skulle kommit i kontakt med annars, och får ställa i princip vilka nyfikna frågor du vill. Du bestämmer i stort sett själv hur du vill jobba och vilket resultatet ska bli. Du skapar någonting ur ingenting och ordning ur kaos. Du förmedlar kunskaper och möten som berikar dina läsare eller lyssnare. Alla dagar är olika, alla dagar lär du dig något.

Det är roligt, det är stimulerande och det är beroendeframkallande. Och för mig är det värt rätt mycket osäkerhet, ångest och stress för att få ha det så, varje dag. Ja, förutom när jag är arbetslös då. ;)

{ Comments on this entry are closed }

Varför gör jag det jag gör?

by MIA ANDERSSON on 2012/04/02

Ibland vore det så himla mycket lättare att bara vara som alla andra. Vara den som föll för allt man borde och ska, vara den som läste en stabil utbildning med goda chanser till jobb. På ett vis önskade jag att jag kunde nöja mig med ett sådant liv. En gedigen utbildning, partner, hus, barn, villa, Volvo. Trygghet. Men det går inte. Passionen går Alltid före och som om jag inte ens kan styra över det har Alltid hjärtat sista ordet. Bland alla måsten, allt man borde och alla förväntningar som riktas mot en ställer jag mig frågan; Är det något fel på att bortse från det och göra det som ens hjärta säger att man borde?
Stångar mig blodig med synsättet (det svenska?) av vad ett bra liv, per definition, är men svaret är egentligen enkelt. Nej, jag behöver inte vara som alla andra.

”I rather have my freedom then a buisnesscard” - Proandak

Jag vill inte jobba 8-17, vill inte leva för helg och semester, vill inte ha söndagsångest eller flextid. Jag vill äga mitt egna liv. Bestämma över min tid och ha den frihet som frilans står för. Jag vill kunna sitta på en strand i Mexico och skriva en text, vända på mitt dygn om jag känner för det, slippa kostym och ha fötterna på bordet. Det ÄR INTE fel, naivt eller oansvarigt, det ÄR djärvt och driftigt. Punkt slut.

Det passar sig att avsluta med en låt om att förbli sann mot sig själv och följa sina drömmars bild. Lyssna här och tacka sedan Professor P & DJ Akilles för dessa kloka ord i The Realism.

{ Comments on this entry are closed }

Gong fu, varför inte?

March 14, 2012

Gong fu. Vilket spännande begrepp, lite lagom exotiskt. Vad syftar det på då? Enligt Anders E Larsson: “”Gong fu” refererar till en person som uppnått skicklighet inom sitt gebit efter intensiv träning och erfarenhet (gong=skicklighet, fu=person).”   Anders menar även för att kunna bedriva en gong-fu-journalistik så ska det kretsa kring “respekt, personligt ansvar och […]

Read the full article →

Om Frihet och Förtal

March 14, 2012

Gränsen mellan yttrandefrihet och förtal kan vara hårfin. Hur långt får man egentligen gå när man uttrycker en åsikt, vad räknas som konstnärlig frihet och vad räknas egentligen som övertramp?   Boel Gerell diskuterar och tar upp frågan och fallet med konstnären Dan Park, som gjorde ett rejält övertramp när han i sin gatukonst porträtterade Afrosvenskarnas […]

Read the full article →

Vi-och-dom?

March 7, 2012

( Respons på Anders E. Larssons inlägg; Gong Fu? ) Efter att ha läst Anders E. Larssons blogginlägg fördes omedelbart mina tankar till föreläsningen med Anders Mildner jag hörde tidigare i höstas. Tankar om journalistikens begynnelse och framfart tog vid och snart såg jag all frågesättning och förvirring som en konsekvens av vår ursprungliga syn […]

Read the full article →

Rosenberg, objektivitet och medborgarjournalistik

February 26, 2012

Svar på Anders E. Larssons inlägg “Gong fu?” Vi hade Göran Rosenbergs ”Tankar om journalistik” som en av fem obligatoriska kursböcker på första delkursen när jag läste till journalist på Högskolan i Kalmar (numera Linnéuniversitetet). En snabb koll på utbildningens nuvarande hemsida visar att några av de fem böckerna bytts ut sedan min tid, men […]

Read the full article →

February 16, 2012

konst/politik/personligt det personliga är ju politiskt, men är den personliga konsten avskild från politiska aspekter? det kan ju även vara en reflektion, eller varför inte manifestation, av det politiska klimat vi lever i. individen framför kollektivet, jaget först, så varför inte konstnärens jag?

Read the full article →

February 16, 2012

Döden må vara distraktionens syster, men internet är många gånger inspirationens moder.

Read the full article →

Sammanhanget spelar roll

February 5, 2012

Svar på Boel Gerells inlägg “Frihet, förtal och förpackningar” och Angelica Ahlefeldt-Laurvigs svarsinlägg Som anställd nyhetsjournalist kan jag inte ta ställning för eller emot Dan Parks affischkonst. Det jag däremot hoppas kunna göra, är att underlätta för andra att ta ställning. Angelica Ahlefeldt-Laurvig pratar om sammanhangets betydelse för tolkningen av ett konstverk, men jag tror […]

Read the full article →

SVT – en fest för alla?

February 5, 2012

Igår kväll zappade jag över till kanal 1 och fick se en glimt av årets Melodifestival, ganska lagom till deras hemliga shownummer “Det är inte bara bögarnas fest”. Nej, sannerligen – Melodifestivalen har nu utvecklats och blivit hela Sveriges fest. Alla  ska vi sitta bänkade framför teven och låta oss sugas in i denna så […]

Read the full article →