Om Frihet och Förtal

by Emma on 2012/03/14

Gränsen mellan yttrandefrihet och förtal kan vara hårfin. Hur långt får man egentligen gå när man uttrycker en åsikt, vad räknas som konstnärlig frihet och vad räknas egentligen som övertramp?

 

Boel Gerell diskuterar och tar upp frågan och fallet med konstnären Dan Park, som gjorde ett rejält övertramp när han i sin gatukonst porträtterade Afrosvenskarnas riksförbunds Mamodou Jallow som slav, fastkedjad. Det tillsammans med texten “Vår negerslav är bortsprungen”. Min spontana reaktion var att detta är en form av kränkning, men när jag läser Boels text inser jag att det även är en form av förtal.

 

Boel tar även upp ett annat fall; Felica Feldts bok “Felicia försvann” som är skriven som fiktion, men också bygger på verkliga händelser från hennes uppväxt med Anna Whalgren som mamma. Här hamnar vi genast i en gråzon. För där fallet med Dan Park skriker ut förtal så ställer jag mig här i stället fråga; kan det vara förtal? Det lustiga är att om det hade varit en självbiografi hade jag inte tvekat, då hade jag inte sett det som förtal. Varför? För mig är en självbiografi verkliga händelser, precis som man själv mins dem. Därför inte heller förtal. Men nu, när det är skrivet som fiktion fast läsaren vet att det baseras på verkliga händelser, vart hamnar man då? Jag är inte längre lika säker, men jag måste nog säga att jag inte kan räkna det som förtal. Det är trots allt fiktion. Men det var ju även Dan Parks konst?

 

Det som skiljer dessa två fallen åt, för mig, är att Dans konst inte bara var rasistisk utan också byggde på påstående och rent ut sagt lögner. Felicias bok är på sätt och vis också påståenden, men de bygger på verklig fakta och det är det som är skillnaden.

 

Så vad krävs då, för att något ska överskrida till förtal? För mig är förtal påståenden som inte bygger på fakta. Men där finns en också en gråzon. Att avgöra vad som är förtal eller inte är inte alltid självklart.

Comments on this entry are closed.

Previous post:

Next post: