Det verkar som om alla vill ha en del av tårtan som bjöds på World Art Day på Moderna museet i Stockholm. När kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar en bit av det numera världskända konstverket skyndade det tämligen okända Afrosvenskarnas riksförbund till kalaset, kallade det ett grovt övertramp och krävde hennes avgång. Elisabeth Ohlson Wallin var inte sen att haka på och försöka få sin del av mediekakan. Wallin som är känd för att provocera mot våra fördomar med sin fotokonst blev denna gång själv upprörd och drar därför in sin donation till museet. Konstnären Makode Linde måste vara nöjd. Han har både fått äta kakan och ha den kvar. Det är nog bara kulturministern som ångrar att hon inte tog en simpel kanelbulle till kaffet.
by Malin Horney on 2012/03/10
Anders E Larsson skriver att grunden för god journalistik är:
“1. a) Möte mellan två människor. b) Möte mellan journalist (yrkesroll) och intervjuperson (journalistens arbetsmaterial/faktabrunn).
2. a) Förmåga att förstå hur den berättelse som tonar fram ser ut – dess övergripande känsla (oavsett vilken uppfattning man hade innan). b) Förmåga att göra denna känsla rättvisa med språket/bilden (det vill säga en journalists främsta kommunikationsverktyg).”
Detta håller jag med om, men jag skulle vilja tillföra en annan aspekt på temat “gong-fu” som E Larsson skriver om i sin text. Jag framhåller att den goda journalistiken föds i att vi har journalister som kommer från alla samhällsklasser och inte som idag, då flertalet journalister kommer från medel- och överklasshem. Om detta skriver bland annat Anneli Jordahl i sin bok Klass – är du fin nog (2004).
Vilken typ av språk, koder och världsbilder osynliggörs, när branschen kvoterar in medel- och överklass vid de stora mediehusen?
Jag bara undrar: vågar vi prata klass?