(2011-13)
“Den politiskt oberoende Kommission för ett socialt hållbart Malmö har uppdraget att till kommunstyrelsen utarbeta förslag till strategier för att minska skillnader i hälsa och förbättra livsvillkoren bland Malmöborna. Att Malmöbor i vissa delar av staden lever hela åtta år längre än i andra delar har varit känt i decennier. Orsakerna till dessa stora skillnader i hälsa är att många saknar de viktigaste förutsättningarna för god hälsa, som arbete, bra utbildning, acceptabelt boende och ekonomiska och sociala resurser. Malmökommissionens uppdrag är att ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för hur hälsan ska kunna förbättras för alla Malmöbor, särskilt för de mest utsatta. Uppdraget innebär att ta sig an en komplex problematik som kräver långsiktiga strategiska beslut och åtgärder.” (Malmökommissionens hemsida)
I Malmökommissionen är jag en av 14 kommissionärer. Mitt uppdrag har som övergripande tema ”tillväxt och välfärd”.
Hur kan sambandet mellan tillväxt och välfärd förändras för att förbättra de sociala determinanterna för hälsa, för att minska skillnader i ohälsa?
Så lyder min övergripande frågeställning. Inom dess ramar har jag formulerat och specificerat några delteman:
* Arbete, särskilt de förändringar på arbetsmarknaden som har drabbat framför allt ungdomar men också hur arbete har gjorts liktydigt med förvärvsarbete, vilket innebär att annat arbete därmed inte räknas, t ex studerandearbete, hemarbete eller föreningsarbete.
* Kunskap, särskilt den utveckling som har gjort att mycket kunskap inte tas tillvara tack vare kvantifieringarna av kunskap, bl a det monopol på kunskapsmätning som betygen har fått.
* Demokrati, särskilt innebörden av ”from government to governance” och utvecklingen av storstadspolitiken som nu i praktiken har ersatts av EU:s sammanhållningspolitik.
* Segregation, särskilt den som sammanfaller med utvecklingen av samhället till en ny typ av innanförskap och framväxten av samhällsgränser i städerna.
Inom vart och ett av ovanstående teman kommer jag att definiera problemorsaker till den ojämlika hälsan men då utifrån det övergripande temat ”tillväxt och välfärd”. Jag kommer således inte att arbeta med allt som gäller arbete, kunskap, demokrati och segregation utan med det som faller inom ramen för mitt övergripande tema. Dessa fyra problemområden kommer sen att ligga till grund för förslag på lösningar. En genomgång av tidigare satsningar och projekt kommer att göras för att ta reda på vad vi kan lära vad gäller lösningar på problemen med arbete, kunskap, demokrati och segregation.
Se även min projektplan från den 31/5-2011.
Om detta har jag skrivit en underlagsrapport, utgiven i februari 2012, som heter Malmö – de två kunskapsstäderna. För att förstå varför skillnaderna i hälsa har blivit så stora i Malmö räcker det inte med att fokusera på bara vissa delar av Malmö. Det krävs ett helhetsperspektiv. Centralt i detta helhetsperspektiv är sambandet mellan tillväxt och välfärd. För att klara krisen under 1980- och 90-talen gjorde sig Malmö till del av den nya globala ordning som växte fram under 1980-talet dominerad av ett samband mellan finansdriven tillväxt och en ojämlikare välfärd. Det gjordes genom en ny typ av politik, kallad stadspolitik, som är mera regional än kommunal, styrs genom nätverk mer än parlamentariska församlingar och ofta involverar näringslivet och de hårda förvaltningarna. Det ledde till att Malmö sattes på kartan som en framgångsrik nod i den globala kapitalismens utveckling men det fördjupade samtidigt de tidigare klyftorna, skapade nya samhällsgränser och gjorde samhället till ett innanförskap. De stora skillnaderna i hälsa är således del i en internationell utveckling och de hänger också ihop med den finansdrivna tillväxt som har dominerat under de senaste 30 åren.
Förståelsen av detta har dock försvårats av den kunskapssyn som ligger till grund för talet om Malmö som kunskapsstad. Det är en kunskapssyn som likställer kunskap med fakta och gör kunskap till en fråga om kvantifieringar. Jag vill därför påstå att Malmö har blivit en kvantitetskunskapsstad. För att problemen med de stora skillnaderna i hälsa och välfärd ska kunna lösas måste Malmö bli mer av en kvalitetskunskapsstad.
Syftet med min rapport är att lägga grunden till en bred diskussion om lösningarna. Allt för ofta talar man direkt om lösningarna utan att diskutera de problem som de är tänkta att vara lösningar på. Detta menar jag är ett problem i sig. Utan genomarbetade beskrivningar och definitioner av problemen kan de sk lösningarna rentav bidra till att förvärra problemen. Min rapport Malmö – de två kunskapsstäderna är tänkt som ett bidrag till diskussionen om hur man ska förstå Malmö och vad som är problem. Därmed hoppas jag också kunna bidra till att förändra tänkandet om Malmö och det ser jag som en lösning i sig.
Underlagsrapporten Malmö – de två kunskapsstäderna handlar om problemen, dvs vad det är som behöver förändras och varför. För att anknyta till den första punkten i Malmökommissionens direktiv så har jag utifrån utmaningar gällande sociala skillnader, orättvisor och ojämlikheter analyserat orsaker och samband.
I januari 2013 publicerades min andra underlagsrapport till Malmökommissionen, Malmö – från kvantitets- till kvalitetskunskapsstad. Medan den första fokuserade på problemen handlar denna om lösningarna. Mina förslag på lösningar bygger på analyser av de särskilda storstadsinsatser som under de senaste decennierna har gjorts i Malmö för att lösa problemen med de ökande skillnaderna i välfärd och hälsa. Jag har satt in lösningarna i ett större sammanhang genom att ta hjälp av två aktuella publikationer, EU-rapporten Cities of tomorrow samt antologin Towards a social investment welfare state?. Lösningarna har tolkats utifrån ett sociologiskt perspektiv på social hållbarhet, vilket jag också redovisar. I min första underlagsrapport beskrev jag det som att Malmö har blivit en kvantitetskunskapsstad. För att problemen med de stora skillnaderna i hälsa och välfärd ska kunna lösas måste Malmö bli mer av vad som skulle kunna kallas en kvalitetskunskapsstad. Utifrån analyserna av de senaste decenniernas storstadsinsatser har jag dragit femton slutsatser om vad som då krävs.
Stigendal, Mikael (2012) Malmö – de två kunskapsstäderna. Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Stigendal, Mikael (2013) Malmö – från kvantitets- till kvalitetskunskapsstad. Kommission för ett socialt hållbart Malmö.