EuroMemorandum 2016

EuroMemo Group (The European Economists for an Alternative Economic Policy in Europe) är ett nätverk av främst ekonomer från olika håll i Europa som har funnits sen 1995. Varje år samlas man till en konferens där många paper diskuteras. Det ligger sen till grund för en årsrapport, kallad EuroMemorandum, som publiceras runt årsskiftet och som flera hundra forskare brukar ställa sig bakom. Jag har deltagit på fyra av dessa årskonferenser, lagt fram flera paper och även blivit utvald till att medverka i en antologi. Dessutom har jag under flera år översatt sammanfattningen av EuroMemorandum till svenska. Det har jag gjort även i år. Årets EuroMemorandum och sammanfattningen av den på svenska kan laddas ned här, där det också finns mycket annan info om EuroMemo Group.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vad lär sig eleverna om samhället?

I februari fick jag en artikel publicerad i nättidskriften Skola och Samhälle. Artikeln finns att läsa här. I artikeln menar jag att dagens skola måste bli mycket bättre på att koppla innehållet i undervisningen till de grundläggande samhällsförändringar som har skett under de senaste 35 åren. Till dessa grundläggande samhällsförändringar hör den ökande skuldsättningen och försämrade arbetsvillkor. För att skolan ska kunna förtjäna sin existens måste den bli mycket bättre på att rusta ungdomar till ett liv i dagens och inte i gårdagens samhälle eller i ett idealsamhälle. Och livet i dagens samhälle präglas av ojämlikhet och djupa klyftor. Ungdomar måste få lära sig mer om detta i skolan. Om skolan ska kunna bli en gemensam och samhällsbyggande institution måste den dessutom bidra till att bekämpa ojämlikhetens orsaker. Annars blir skolan inte gemensam utan mest för dem som inte drabbas av ojämlikheten utan kanske till och med tjänar på den. I denna strävan måste eleverna engageras. Därmed kopplas innehållet i undervisningen till det samhälle som skolan verkar i och utgör en del av. Det handlar således dels om att rusta eleverna till att bli samhällsbyggare, dels om att göra dem delaktiga i ett samhällsbyggande som pågår här och nu.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Believing in young people

I want to tell you the story about Ammar al-Shahbander. He was killed by a car bomb in Bagdad on 2 May 2015. You can read about it here. In 1998, I was funded by the URBAN programme to lead a project called the School Integration Project. Ammar was one of 24 young people that was recruited among the unemployed to take part in the project. During the first three months, these young people were trained to do interviews with school children. We also took a lot of advantage of their own competences regarding language, culture, religion, being a young person etc. After the three months, we spend a few months to all together develop a questionnaire with questions to ask pupils, also using different animations etc. During all these months, the 24 young people also performed different tasks at three schools (with children aged 10-15) which enabled them to be known, to establish trust etc. That became important when the young people during the last months of the project carried out the interviews with the pupils, 1.307 in total, about power, trust, culture, relations, future beliefs and all those important things that grades don’t cover. Before they finished, after 9 months, the young people also went back to the schools and presented results of the interviews.

For me, this was a research project which engendered a fantastic research material. For the young people, they got an education but in forms which also empowered them and took advantage of their own experience and competences. For the schools, they got a lot of support in their development and had a lot of use of the publication I wrote afterwards. It was a kind of a win-win-win solution, although we didn’t call it social innovation as that term yet didn’t exist. I was reminded about this because of Ammar’s tragic death, indeed devastating to hear about. It leads me to draw three conclusions:

• We must believe that all young people, in one way or another, can contribute to the development of society, if they only get the right chance. Ammar is a wonderful example of this.
• Young people must be given opportunities to become democratic and critical thinking members of society so that fewer people become like Bush and Saddam. Ammar is a wonderful example of this as well, fighting as he did for peace and freedom in Iraq.
• It must be made possible for young people to participate in society in ways which enables them to believe in a better life, instead of getting involved in crime or organizations like the Islamic State (IS). Sweden’s biggest daily newspaper, Dagens Nyheter (DN), had an article on 3 May titled “IS becomes a resort for socially excluded young people.” In the article, a comment was made by a principal of a school that has lost three former students to IS: “It is the segregation and social exclusion that are the breeding ground for this problem. For young guys who do not see a way into society, but only a way out, IS becomes an option.” IS claimed the responsibility for the car bomb that killed Ammar.

Swedish national radio made a programme about Ammar, which the Swedish-speaking audience can listen to here: Konflikt

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En av Malmökommissionens inspiratörer blir hedersdoktor

En av årets hedersdoktorer på Malmö Högskola heter Bob Jessop, professor i sociologi vid Lancaster University. Han är en av de främsta företrädarna för det vetenskapliga perspektiv som har kallats Kulturell Politisk Ekonomi (KPE). Detta perspektiv återanknyter till en klassisk strävan inom samhällsvetenskapen att utveckla breda och övergripande förståelser av samhället. Det står i kontrast till den fragmentisering som har kännetecknat mycket av samhällsvetenskapen under de senaste decennierna. Det är ett viktigt skäl att uppmärksamma KPE. Ett annat är att det kopplar ihop kulturen med strukturerna.

För att förstå vikten av detta måste man gå tillbaka till 1960-talet och de strukturalistiska perspektiv som dominerade då, förknippade med teoretiker som bl. a Louis Althusser. Strukturalismen fick samhällsutvecklingen att framstå som förutbestämd och oberoende av vad vi som individer gör, tänker och tycker. Allt fler kom att uppleva detta som kvävande och innestängande. Kritiken mot strukturalismen ledde därför till framväxten av olika alternativ.

En del, framför allt i England, samlades kring den filosofi som kom att heta kritisk realism. I Frankrike utvecklades den s.k. regleringsteorin av bl.a. Michel Aglietta som ett alternativ till både strukturalismen och den neoklassiska nationalekonomin. Andra kritiker av strukturalismen inriktade sig på att förnya statsteorin med Antonio Gramsci som viktig inspirationskälla. Ingen av dessa inriktningar fick dock något starkare genomslag.

Det som kom att dominera var istället inriktningar som, under den samlande benämningen post-strukturalism, helt tog avstånd från förekomsten av strukturer. Det har lett till mycket forskning om kulturer, språk och diskurser men utan kopplingar till strukturerna och därmed t.ex. sådant som kan göra vissa mera mottagliga än andra för främlingsfientliga budskap.

Kulturell Politisk Ekonomi gör det möjligt att samla tankarna om strukturer och kulturer i ett gemensamt perspektiv. För att minska komplexiteten i vår sociala tillvaro behöver vi dels strukturera den, dels göra den begriplig och meningsfull. Ett överordnat begrepp för det senare är kultur. Det krävs således både strukturer och kulturer, ibland mer av det förra och annars mer av det andra, men alltid i föreningar, om än kanske motsägelsefulla.

Bob Jessop har under snart 40 års tid varit en drivande kraft i utvecklingen av såväl kritisk realism som regleringsteori, statsteori och kritisk diskursanalys. Han har också gjort sig känd för sina analyser av thatcherismen, New Labour och nyliberalismen. Dessutom har han bidragit till forskningen om städer och regioner. På senare år har han i samarbete med sin forskarkollega Ngai-Ling Sum kopplat samman detta genom det överordnade perspektiv som kallas Kulturell Politisk Ekonomi.

Kulturell Politisk Ekonomi var också en av Malmökommissionens inspirationskällor. Det visar sig t ex i det breda perspektiv som kommissionens slutrapport förordar. Det räcker inte med att fokusera på den ojämlika välfärden utan den måste sättas i samband med den typ av tillväxt som har dominerat globalt under de senaste decennierna, nämligen den finansdrivna. KPE visar sig också i framhållandet av kunskapssynens betydelse och tankarna om kunskapsallianser.

Det är min förhoppning att utseendet av Jessop till hedersdoktor ska bidra till att stärka den samhällsforskning som utgår från breda samhällsperspektiv, erkänner forskningens beroende av värderingar och förhåller sig kritisk till den ökande kvantifieringen av kunskap. Det ger KPE ett stöd för.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kommunstyrelsens beslut om Malmökommissionens förslag

Idag har kommunstyrelsen i Malmö tagit beslut om Malmökommissionens förslag. Dagens Vetandets Värld i P1 har också ägnats åt detta. I programmet intervjuas Sven Olof Isacsson, Marie Köhler och jag. Jag fick frågan om vilket av förslagen jag tycker är viktigast. Mitt svar blev att framhålla de två övergripande rekommendationerna och framför allt hur de hänger ihop. Därmed har vi lyckats förena vad- och hur-frågorna. Vi kommer inte bara med förslag på VAD man ska göra utan också HUR man ska göra det.

Just detta lyfter man också fram i den tjänsteskrivelse som ligger till grund för dagens beslut i kommunstyrelsen. Och det är detta beslut som nu i sin tur kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att minska klyftorna och göra Malmö till en hållbarare stad. Jag tänkte därför spinna vidare på frågan om vad jag ser som viktigast men istället låta den handla om kommunstyrelsens beslut. Mycket har nämligen hänt sen vi presenterade vår slutrapport den 1 mars 2013. I tjänsteskrivelsen har Stadskontoret tagit ställning till alla våra förslag och det har gjorts utifrån den omfattande och breda remissrunda som genomfördes under 2013.

Det som slår mig när jag läser tjänsteskrivelsen är hur mycket arbete och diskussioner som ligger bakom alla dessa remissvar. Många människor i Malmö har under det gångna året läst och tagit ställning till slutrapporten men också tillsammans formulerat sina ställningstaganden. Det är mycket glädjande. Bara detta har säkert bidragit till det lärande och den inkluderande kunskapsutveckling som vi förespråkar i slutrapporten. Därefter har Stadskontoret sammanställt alla svar och tagit ställning till förslagen. Hur har Malmökommissionens slutrapport klarat sig igenom denna process? Vad tycker jag är viktigast i det beslut som kommunstyrelsen har tagit idag? Jo, jag skulle vilja lyfta fram fem särskilt viktiga ställningstaganden som nu, enligt dagens beslut i kommunstyrelsen, ska genomsyra det fortsatta arbetet i alla förvaltningar och bolag:

  • Att de två övergripande rekommendationerna om en social investeringspolitik och förändrade processer genom att skapa kunskapsallianser ses som ömsesidigt beroende av varandra. Det är viktigt att grunda en social investeringspolitik i ett arbetssätt som innehåller kunskapsallianser och demokratiserad styrning.
  • Att ett socialt investeringsperspektiv inte ska handla om att ekonomisera synen på social hållbarhet. Det ska således inte syfta till att motivera varje enskild insats ekonomiskt. Istället bör det sociala investeringsperspektivet betraktas utifrån ett helhetsperspektiv på samhället i stort, där fördelningen av offentliga resurser i första hand bör syfta till att förbättra Malmöbornas hälsa och välbefinnande.
  • Att kunskapsallianser i form av starkare samarbeten, både inom staden och med andra offentliga aktörer, högskola, universitet, civilsamhälle och näringsliv anses avgörande för det fortsatta arbetet, bl a i form av levnadsundersökningar, kollegiala granskningar, följeforskning och forskningscirklar.
  • Att Malmö måste bli bättre på att ta tillvara den utvecklingspotential som Malmöborna besitter i form av till exempel globala kontaktytor, språkkunnighet och interkulturell kompetens.
  • Att formerna för samverkan med civilsamhället kring social hållbarhet ska utvecklas för att bättre ta tillvara civilsamhällets potentialer vad gäller t ex delaktighet, kunskapsspridning och skapandet av sociala innovationer.

Är det då något jag saknar? Jo, jag skulle vilja ha sett en starkare betoning av kunskapssynens betydelse. Vår syn på vad som är kunskap respektive inte kunskap har betydelse för hur vi förhåller oss till andra människor, vad vi tror att de kan bidra med och hur vi sätter värde på deras bidrag. Men när nu Malmö stad ska satsa stort på kunskapsallianser lär nog frågan om kunskapssyn aktualiseras av sig själv.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Akademisk kvart

Den 5 september 2012 höll jag en akademisk kvart på Stadsbiblioteket i Malmö. Föreläsningen filmades och kan beskådas här. Titeln var Hur gör vi barndomen trygg och framtiden ljus för alla stadens unga? och den hade jag inte valt själv men det kändes hedrande att få prata om ett sådant viktigt ämne. Jag började dock med att framhålla all den kunskap som andra har i Malmö och alla de fantastiska insatser som andra gör för att ungdomar ska ha det bra och få en bättre framtid. Särskilt bra kändes det också att få föreläsa på Malmö stadsbibliotek, ett av alla dessa viktiga folkbibliotek som har så stor betydelse för att ungdomar ska få det bra.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

EuroMemokonferens i Wien

Helgen den 16-18 september tillbringade jag i Wien tillsammans med EuroMemo Group. Gruppen består av samhällsforskare från hela Europa, merparten ekonomer, som träffas en gång om året för att diskutera den ekonomiska utvecklingen i Europa. Diskussionerna ligger sen till grund för ett Euromemorandum som forskare inbjuds att skriva under. Varje Euromemorandum innehåller först en analys av den ekonomiska situation, därefter en kritik av den ekonomiska politiken och till sist förslag på en alternativ ekonomisk politik. Förra årets Euromemorandum undertecknades av närmare 500 forskare. Årets konferens samlade ett 80-tal deltagare. Temat för konferensen var ”European integration at the crossroads: Deepening or disintegration?”

Forskarnas kritik mot den nuvarande åtstramningspolitiken är massiv. Skuldbeläggandet av Grekland och de drakoniska nedskärningarna i Sydeuropa gör bara problemen etter värre. Länderna som gick in i Euron gjorde det utifrån mycket skilda förutsättningar. Eurointrädet gynnade länder med en redan välutvecklad exportsektor, framför allt Tyskland. De länder som skulle ha behövt devalvera för att skydda och utveckla sina produktiva sektorer avsade sig möjligheten att göra det genom inträdet i Euron. Förhoppningen var att finanskapitalets satsningar i Sydeuropa skulle leda till att skillnaderna utjämnades. Så blev det inte. Istället permanentades de.

Finanskapitalet satsade mest på sånt som möjliggjorde snabba vinster, t ex spekulation i fastigheter, och inte på sånt som skulle kunna göra ländernas ekonomer långsiktigt bärkraftiga. Centrum-ländernas banker gjorde stora vinster på att periferin var mindre utvecklad. Skillnaderna mellan Eurozonens centrum och periferi doldes så länge priserna fortsatte att stiga. När de föll kom problemen med de underliggande skillnaderna fram i öppen dager.

Då hade problemen dessutom förvärrats av den åtstramningspolitik som Tyskland har drivit under de senaste 10-15 åren. Tyskland har stärkt sin konkurrenskraft, men till priset av ökade inhemska klyftor. Det som krisen nu visar är att tillväxten inte har varit hållbar, i varken centrum eller periferin. Ojämlikheten i välfärd och hälsa växer i snabbt takt, såväl mellan centrum och periferin som inom länderna. Den växande ojämlikheten i städerna är en del av denna obalanserade utveckling.

En forskare från Portugal berättar om de grundläggande förändringarna av landet under de senaste 50 åren. Han beskriver det som att Portugal på 1950-talet var 100 år efter. Sen dess har landet närmat sig övriga Europa. Det har krävt stora uppoffringar. Men det tas det ingen hänsyn till. ”Vi är snart ikapp med produktiviteten. Våra ungdomar är snart lika utbildade som era. Men det ska vi nu straffas för.” Intressanta fakta av många slag redovisades på konferensen, t ex att det går 39 sökande på varje jobb i Irland och 76 i Lettland men bara 3 i Tyskland. Alla på EuroMemo-konferensen verkar vara överens om att Europa är på väg in i mycket svåra tider. Jag hör ingen som påstår sig ha några enkla lösningar. Men håll gärna koll på EuroMemo-gruppens hemsida och se vad det blir. Analys, kritik och förslag förväntas vara klart runt årsskiftet.

Posted in Uncategorized | Leave a comment