Samhället

Frågor om hur samhället kan hänga ihop, varför, på vilka villkor man blir delaktig och hur man kan hamna utanför har intresserat mig i alla år. Förmodligen bottnar det i egna erfarenheter av mobbing, låga betyg, barskrapad ekonomi och tuffa arbetslivserfarenheter. Det var styrande när jag på allvar började läsa samhällslitteratur i slutet av 70-talet, faktiskt vid samma tid som Margareth Thatcher vann valet i England. Jag läste ”Människans rikedomar” av Leo Huberman och den gjorde ett mycket starkt intryck på mig. I början av 1980-talet läste jag in mig på flera av de stora samhällsteoretikerna, särskilt Marx, Engels, Althusser, Poulantzas, Habermas. Andra samhällsteoretiker som tidigt hade stor betydelse för mig var Karel Kosik, Erich Froom, Oskar Negt & Alexander Kluge, C. Wright Mills, Michel Foucault.

Mitt intresse för de övergripande frågorna om samhället har även en bakgrund i resor till England. Jag åkte till England i oktober 1984, mitt under den stora gruvarbetarstrejken för att få reda på vad den handlade om. Dessförinnan hade jag läst in mig på mycket artiklar och böcker. På min rundresa i England träffade jag många gruvarbetare, forskare, politiker, familjer och fackföreningsengagerade. Jag engagerade mig i gruvarbetarstrejken och bjöd över gruvarbetare till Sverige, vilket slutade med att jag blev hedersmedlem i fackföreningen NUM (National Union of Mineworkers). En del höll jag sen kontakt med under många år. Några blev jag nära vän med. Jag har också återvänt till England åtskilliga gånger, särskilt till städerna Blyth och Newcastle i nordöstra England, under många år också tillsammans med Peter Billing. Resorna blev en del av vårt gemensamma avhandlingsarbete.

Erfarenheterna från gruvarbetarstrejken fick mig att bli så intresserad av den engelska samhällsutvecklingen. I 1980-talets England var samhällsdiskussionen dessutom fortfarande mycket livlig, till skillnad från i Sverige där den nästan avstannade efter folkomröstningen om kärnkraft 1980. Thatcherismen tvingade fram olika försök till förnyelse. Det nytänkande som gjorde starkast intryck på mig hämtade sitt stöd från den italienske marxisten Antonio Gramsci. Jag läste in mig på Gramsciinspirerade samhällstolkare och teoretiker; främst Stuart Hall, Perry Anderson, Tom Nairn, Doreen Massey, Andrew Gamble, Eric Hobsbawm m fl.

Kunskaperna om den engelska samhällsutvecklingen har varit till stor hjälp för mig i förståelsen av den svenska samhällsutvecklingen. Engelskt och svenskt är i mycket varandras motpoler, vilket gör jämförelser särskilt fruktbara. Till dem som jag har lärt mig mest av om den svenska samhällsutvecklingen hör nog framför allt Göran Therborn och Gunnar Olofsson.

I mitten av 80-talet läste jag Marx under flera år tillsammans med Peter Billing. Vi riktigt lusläste alla de tre banden av ”Kapitalet”, kapitel för kapitel. Det var så vi började vårt samarbete. Stor hjälp i läsningen hade vi av Mats Dahlqvists bok om ”Kapitalet”.

I slutet av 80-talet kom jag i kontakt med regleringsteorin. Under de därpå följande åren fick inläsningar av framför allt Michel Aglietta och Alain Lipietz stor betydelse för min tankeutveckling. Regleringsteorin lyckades hitta vägar bort från den återvändsgränd som framför allt Althusser men även Poulantzas gick in i. I slutet av 80-talet fick jag också på allvar upp ögonen för Bob Jessop. Denne dynamiske och sympatiske samhällsforskare har därefter haft stor betydelse för min tankeutveckling.

Det samhällsperspektiv som gradvis har vuxit fram handlar om hur människor skapar, upprätthåller och utvecklar, men också avvecklar en social ordning som kan vara mer eller mindre komplex. Men mitt samhällsperspektiv handlar också om hur människor gör denna sociala ordning meningsfull. För sig själva och för andra. I förståelsen av mening har diskursteori varit en viktig inspirationskälla. Jag läste tidigt in mig på Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori, men Bob Jessops kritik av dem övertygade mig mera. Även Sven-Eric Liedmans analyser av tecken hade en tidig betydelse i min förståelse av mening.

På senare år har min forskning om Malmö och andra större städer fått stor betydelse för samhällsperspektivets utveckling. I dessa tider av globalisering och EU-integration kan man undra om samhällen fortfarande finns. Det talas visserligen om samhället och i den utsträckningen existerar det fortfarande som diskurs, men kommer det också att återuppstå på europeisk nivå? Den typen av frågor funderar jag mycket på för tillfället. Jag är dock övertygad om att det är samhällets gränser som kommer till uttryck i storstäderna. Samhället utgör det innanförskap som kan förklara uppkomsten av utanförskap i vissa stadsdelar.