Skola och samhällsliv

Under åren med ”Levnadsundersökningen 1995-98” blev jag allt mer intresserad av skolan. Jag kom att uppfatta skolan som samhället i miniatyr, central för samhällsforskningen. Det ökade intresset för skolan berodde säkert också på mina egna söners skolgång. Den äldste började grundskolan 1993 och den yngste 1995. Redan deras tidiga erfarenheter fick mig att fundera över hur skolan egentligen fungerar och vad den gör med barnen.

Min forskning om skolan började med ”Skolintegrationsprojektet” 1998-2000. Det utgjorde en del av EU-programmet URBAN som startade i Malmö 1997. I ”Skolintegrationsprojektet” intervjuades 1.308 elever i mellan- och högstadiet på tre grundskolor i Malmö, samtliga belägna i utanförskapspräglade områden. Därigenom skaffade jag mig mycket kunskaper om barnens upplevelser av skolan, levnadsvillkor och kulturliv.

Det låg sen till grund för mitt arbete i projektet ”Framgångsalternativ”. Det började som ett regeringsuppdrag, vilket jag fick överta huvudansvaret för i september 2000. Regeringsuppdraget kom att utgöra den första etappen av tre och projektet som helhet pågick i mer än tre år. Genom ”Framgångsalternativ” fick jag en möjlighet att både vidga och fördjupa mina kunskaper om skolan och dess relation till samhällslivet.

Så här i efterhand kan jag konstatera att projekten har kompletterat varandra. ”Skolintegrationsprojektet” handlade mer om elevernas aktuella levnadsvillkor, fritidsengagemang och kulturliv. ”Framgångsalternativ” hade däremot en fokusering på relationen till det framtida samhällslivet. Det har resulterat i kunskap om vad elever, föräldrar, lärare och skolledningar anser att eleverna behöver lära sig i skolan. Båda projekten har också handlat om hur skolans sociala relationer fungerar, i ”Framgångsalternativ” också om hur de borde fungera, särskilt vad gäller maktförhållandet mellan lärare och elever. Genom projektens olika frågeställningar och metoder har jag dessutom skaffat mig en gedigen kunskap om hur betygen fungerar och vad de får för konsekvenser.

Mina perspektiv på skolan vidgades ytterligare när jag i EU-projektet “Ungdomar – från utanförskap till innanförskap” fick möjligheten att jämföra med situationen i olika städer och länder. Det var också mycket hedrande och lärorikt att på uppdrag av Utbildningsdepartementet få vara Sveriges representant på det expertmöte i Haag 2006 då OECD-rapporten ”Where Immigrant Students Succeed” presenterades och diskuterades. Därefter har det inte blivit så mycket forskning om skolan för min del, tyvärr skulle jag vilja säga. Så sent som i februari 2016 fick jag dock en artikel publicerad i nättidskriften Skola och Samhälle.