Social ekonomi

Begreppet social ekonomi hörde jag för första gången talas om i mitten av 1990-talet. Ett ganska nytt begrepp men för ett gammalt fenomen. Begreppet aktualiserades i arbetet med Malmö stads visionsprojekt ”Malmö 2000” (1995-96), där jag ingick i arbetsgruppen för sociala frågor och fick ansvara för skrivandet av gruppens rapport. Social ekonomi kan definieras på lite olika sätt, men i min definition handlar det om organiserade verksamheter inriktade på ett socialt ansvarstagande och utan vinstintresse. Undersökningar av den sociala ekonomin kom att ingå i Levnadsundersökningen genom frågor om engagemang i föreningslivet. Mina kunskaper om den sociala ekonomin bygger också på egna engagemang, bl a i folkkampanjen mot kärnkraft, fackförening och olika intressegrupper, men framför allt ordförandeskapet och engagemanget i bostadsrättsföreningen Vulkanen.

Sen 1983 har jag bott i en av de utanförskapspräglade delarna av Malmö, i stadsdelen Södra Innerstaden nära Folkets park. Föreningen består av 2 hus med sammanlagt 31 hushåll. Husen var tidigare Malmös första pensionärsbostäder och byggdes under kriget. De gjordes om till flerfamiljsbostäder i mitten av 70-talet och såldes sen av kommunen. Jag flyttade dit 1983. Då hade husen redan börjat förslummas. Missbrukare bodde i flera av lägenheterna. Gatan utanför hade blivit centrum för prostitution. Förslumningen fortsatte sen under resten av 80-talet. Husen bytte ägare gång på gång, underhållet försämrades och konstiga hyresgäster tilläts hyra lokaler i källarna, bl a ett MC-gäng som senare anslöt sig till Hells Angels.

1988 hade en del av oss fått nog. Vi anslöt oss till hyresgästföreningen och började förhandla fram förbättringar. Det var dock inte så lätt eftersom ägarbytena fortsatte och 1991 gick fastighetsbolaget i konkurs. Vi bildade då en bostadsrättsförening och efter förhandlingar i mer än ett halvår köpte en majoritet av hyresgästerna husen. Den 1 mars 1992 övergick ägandet till vår bostadsrättsförening BRF Vulkanen. Sen dess har föreningens medlemmar skött det mesta själva. Föreningen kretsar kring medlemmarnas engagemang. Alla är skyldiga att på nåt sätt hjälpa till genom att ingå i nån av föreningens arbetsgrupper. Medlemmarna kan sägas byta arbetsinsatser med varandra och därför betalas inga arvoden. Entreprenörer anlitas bara till större projekt. Så långt det går försöker föreningen förlita sig på det som finns av kompetens, intressen och engagemang bland medlemmarna.

Genom engagemanget i BRF Vulkanen har jag lärt mig mycket om sociala relationer, demokrati, makt, vad som gör att människor engagerar sig, hur man kan stimulera engagemanget på andra sätt än med pengar osv. Inför 10-årsjubiléet 2002 försökte jag fästa dessa lärdomar på pränt genom att skriva en bok om föreningens utveckling, utgiven endast till medlemmarna. Min förhoppning var att därefter kunna söka pengar till en fördjupad analys. Det har jag ännu inte gjort men förhoppningen kvarstår. Teorierna om de sociala relationerna i en social ekonomi, deras reglering, formlogik och dynamik behöver verkligen utvecklas. Det hoppas jag få möjligheter att göra framöver, bl a med stöd av de egna erfarenheterna från BRF Vulkanen.