Forskningsobjekt

Mitt forskningsobjekt är staden, men inte i alla avseenden och inte städer i allmänhet. Jag forskar om staden för att utveckla kunskaperna om hur samhället hänger ihop. Det är denna klassiska fråga som intresserar mig mest av allt och som ligger till grund för mitt forskningsobjekt. Det inbegriper forskning om de barriärer som har uppstått under de senaste decennierna i takt med att villkoren för delaktighet i samhället har skärpts. Jag har forskat om hur dessa barriärer kommer till uttryck i en ökad segregation. Skillnaderna har ökat mellan befolkningen i olika delar av staden, framför allt vad gäller makt. Med ett uttryck som David Harvey gör stora poänger av har människor i vissa stadsdelar berövats rätten till staden.

Jag använder termen innanförskap för att karakterisera den samhällsutveckling som har skett. Samhället har utvecklats till ett innanförskap vars gränser går i städerna och som en del av befolkningen hamnar utanför. De lever då i vad som kan kallas ett utanförskap. I terminologin med innanförskap och utanförskap har jag inspirerats av de senaste decenniernas diskussioner inom EU. David Lockwoods teorier om integration och Niklas Luhmanns systemteori har också varit viktiga inspirationskällor. Med stöd av bl a dessa teorier har jag forskat om framväxten av samhällsbarriärer inom arbetsliv, boende och skola samt hur detta kommer till uttryck i förändringarna av klasstruktur, etniska relationer och demokrati.

Dessutom har jag forskat om vad livet kan innebära i stadsdelar där människor har berövats rätten till staden och i vilka avseenden detta kan karakteriseras som ett utanförskap. Ofta förknippas dessa stadsdelar med enbart problem men jag har också i min forskning lyft fram de positiva potentialerna. Det gäller särskilt den interkulturella kompetens som många ungdomar i dessa stadsdelar skaffar sig. Jag har också forskat om föreningslivets betydelse och framväxten av det som kallas den sociala ekonomin.

Framväxten av samhällsgränser i städerna beror i grunden på etablerandet av en ny regim för ackumulation av kapital. Den tidigare fordismen har ersatts av en globalt orienterad regim som städer måste göra sig till noder i för att inte stagnera. Begreppet kapitalackumulationsregimer härstammar från regleringsteorin (M Aglietta, A Lipietz m fl) och den har varit en viktig inspirationskälla för mig i närmare 30 år, särskilt i Bob Jessops tolkning och den kompletterande vidareutveckling han har gjort med sin teori om övergången från keynesiansk ”welfare state” till schumpeteriansk ”workfare state”. Det har också varit viktigt för mig att komplettera regleringsteorin med ett diskursteoretiskt perspektiv, särskilt den kritiska diskursanalysen med företrädare som bl a Norman Fairclough. Stuart Hall är en annan forskare som har betytt mycket för mig i utvecklingen av ett diskursteoretiskt perspektiv.

Dessa teorier har varit grundläggande beståndsdelar i det teoretiska perspektiv som jag har placerat in städernas utveckling i men jag har också konsekvent utnyttjat min empiriska forskning i en vidareutveckling av teorierna och det teoretiska perspektivet. Till detta har även jämförelser mellan olika städer i Europa bidragit, vilka jag har gjort inom ramen för flera EU-projekt. I dessa jämförelser har jag haft stor hjälp av Gösta Esping-Andersens teori om välfärdsregimer, en annan viktig beståndsdel i mitt teoretiska perspektiv. Jämförelserna har särskilt gällt Storbritannien. Jag har sedan mitten av 1980-talet skaffat mig och utvecklat mycket kunskap om skillnaderna mellan de svenska och brittiska samhällsformationerna, särskilt så som de tar sig uttryck i städerna.

Det har varit viktigt för mig att utveckla ett tydligt, välavgränsat och teoretiskt motiverat forskningsobjekt. Men det har också varit viktigt att utveckla synen på mig själv som forskningssubjekt, dvs hur jag forskar och i vilka sammanhang. Det finns så mycket potential i form av engagemang, energi, idéer, erfarenhet och kunskap utanför forskarvärlden, t ex bland praktiker, ungdomar och studenter. Det vill jag använda mig av i forskningen. Och det jag gjort i så gott som alla projekt. Jag har samarbetat med praktiker av olika slag, från kommunala förvaltningar och föreningsliv, lokalt såväl som nationellt och internationellt. Jag har också samarbetat med ungdomar, framför allt från stadsdelar präglade av utanförskap. Alla dessa samarbeten har grundat sig på en idé om ”win-win”, dvs jag har inte bara varit ute efter att sprida kunskap och därmed ge utan också att få.

Samarbetsprojekten har gjort det viktigt för mig att utveckla synen på kunskap och det ser jag som en annan grundläggande beståndsdel i mitt teoretiska perspektiv. Jag är starkt inspirerad av den kunskaps- och verklighetsteori som kallas kritisk realism, med företrädare som Roy Bhaskar och Andrew Sayer, men till mina främsta inspirationskällor hör även Sven-Eric Liedman. Denna kunskapssyn ligger till grund för den pedagogiska kompetens som jag har skaffat mig under årens lopp genom erfarenheter av undervisning i alla möjliga sammanhang, på olika nivåer inom högskolevärlden, i samverkansprojekt, för externa intressenter och lokalt såväl som nationellt och internationellt.