Professorsstrategi

Den 7 april 2011 blev jag befordrad till professor i sociologi. Det vill jag göra något bra av. Vad ska jag forska om framöver? Och hur ska jag forska? Det är frågor som jag ska besvara nedan i min strategi som professor.

Mitt forskningsintresse för hur samhället hänger ihop med fokus på staden tycks ha hamnat allt mer rätt i tiden. När Peter Billing och jag ville skriva en avhandling om den svenska modellen genom en studie av Malmös utveckling var det nog en del som inte förstod vad vi menade. Men nu har ju städerna hamnat i centrum för samhällets utveckling. Som jag skriver i min bok Samhällsgränser gäller detta i två avseenden. För det första har städerna blivit noder i den globala kapitalismens utveckling. För det andra är det i städerna det har uppstått nya samhällsgränser. Dessa båda utvecklingstendenser är kopplade till varandra. Och jag har forskat om båda.

Jag skulle framöver vilja bygga vidare på detta forskningsintresse. Det innebär rent allmänt att jag vill arbeta vidare med den forskningsproblematik som jag har utvecklat under 30 års tid. Mer specifikt innebär det att jag, för det första, skulle vilja forska om villkoren för en stad som Malmö att vara en nod i den globala kapitalismens utveckling. Är det t ex möjligt att vara en nod utan att samtidigt höja samhällsbarriärerna? Går det att förena en delaktighet i den globala kapitalismens utveckling med en sänkning av de samhällsgränser som har kommit att manifestera sig i städerna?

För att besvara dessa frågor krävs det ett internationellt komparativt perspektiv, vilket jag för det andra därför vill fortsätta att utveckla. Vad kommer t ex skillnaderna mellan välfärdsregimer att betyda för möjligheterna till delaktighet i den globala kapitalismens utveckling?

För det tredje vill jag fortsätta att forska om de stadsdelar och sociala liv som på grund av samhällets utveckling till en ny typ av innanförskap har hamnat utanför. Vilka typer av potentialer i form av arbeten, relationer och kompetenser utvecklas i dessa utanförskap? Kommer samhällsinstitutionerna att förändra sina definitioner och måttstockar på sätt som möjliggör ett tillvaratagande av utanförskapets potentialer?

Forskningen om detta utanförskap får dock inte frikopplas från den globala utvecklingen. Jag ser det som ett av de viktigaste kännetecknen på min forskning att jag har försökt koppla ihop de två dominerande utvecklingstendenserna. Det går inte att förstå framväxten av ett utanförskap om man inte tar reda på hur och varför samhället har utvecklats till ett innanförskap. En avgörande fråga är då om det överhuvudtaget är möjligt att tillvarata utanförskapets potentialer och samtidigt vara en nod i den globala kapitalismens utveckling.

Men! Mina forskningsplaner handlar inte bara om forskningsobjektet. Frågan om forskningsobjektet är för mig kopplad till hur man forskar och i vilka sammanhang, dvs frågan om mig som forskningssubjekt. Jag vill fortsätta att driva gränsöverskridande projekt i samarbete med praktiker och ungdomar. Jag vill fortsätta att göra högskoleutbildningar till en del i forskning och utveckling. Jag vill fortsätta att tillvarata empiri i sammanhang som forskningen närvarar alldeles för lite i.

I den strävan jag har haft efter att integrera olika uppdrag kom jag för snart 10 år sen på att det skulle kunna struktureras i en figur med fyra hörn och ett fält med gemensamma satsningar i mitten (se nedan). Figuren var nära kopplad till de uppdrag som jag arbetade med just då. Jag har dock kommit fram till att figuren kan generaliseras. Det gör att den håller, även om alla de särskilda uppdrag som låg till grund för den har avslutats. Figuren hjälper mig att greppa helheten i det jag håller på med, särskilt genom inplaceringen av gemensamma satsningar i mitten.

Figuren består överst till vänster av ett hörn med forskningsdrivna uppdrag. Med det menar jag uppdrag som utgår från en forskningsfråga och/eller har en forskningsfinansiering. Det kan mycket väl ingå samarbete med praktiker, men uppdragen drivs inte av praktikerna. Så är däremot fallet med de uppdrag som hör hemma i figurens andra hörn, uppe till höger i figuren. Där placerar jag in projekt som drivs av praktiker men där det ingår ett forskningsuppdrag. Dessa uppdrag är ofta lokala. Forskningen i både det ena och det andra hörnet kan således vara interaktiv men skillnaden består i att den ena typen av projekt drivs av forskare och den andra av praktiker. Det ena behöver inte heller vara mera vetenskapligt än det andra, men skillnaderna i drivkrafter och finansieringsvillkor gör dem särpräglade. Det tredje hörnet, nederst till höger, består av uppdrag som mer har med högskolan eller universitetsvärlden internt att göra. Här ingår utbildningar på olika nivåer men också nätverkande av olika slag. I det fjärde hörnet placerar jag in de internationella uppdragen. De kan visserligen vara såväl forsknings- som praktikerdrivna men den internationella dimensionen gör det rimligt att placera in dem i ett eget hörn. Viktigast är nog dock den gemensamma ytan, dvs att projekten och uppdragen i viss utsträckning går att förena. Därmed frigörs tid till fördjupningar, teoriutveckling och särskilda satsningar. Figuren hjälper mig att förstå skillnaderna mellan olika projekt och möjligheterna att förena dem.

151108Planfigur

Det som under det senaste åren har tillkommit i planeringsbilden är ett ramverk med rubrikerna mål, meningsskapande, strukturering och aktuell strategi. Idéen om detta och skapandet av det bygger på de senaste årens arbete med kulturell politisk ekonomi. Mål är viktiga som avstämningspunkter. I förhållanden till mål kan man stämma av det man gör för att se om man är på rätt håll, hur långt man har kommit osv. Mål är viktiga också för att hålla ihop det man gör. Det är i förhållande till de gemensamma målen som det kan skapas ett sammanhang av det man gör. Mål ska dock inte ristas i sten. Det är viktigt att låta mål få utvecklas, särskilt formuleringarna av dem och då i ljuset av ens arbetsinsatser och vad man kommer fram till. Förverkligandet av figuren med de fyra hörnen ser jag som mitt mål. Figuren ska således uppfattas som en beskrivning av hur jag gärna vill ha det. Jag vill gärna medverka i såväl forskningsdriven som praktikerdriven forskning. Internationella projekt har jag arbetat med nu i mer än 15 år och det vill jag gärna fortsätta med. Jag har samlat på mig mycket kunskap och etablerat många kontakter som jag gärna vill fortsätta med och bygga vidare på. Engagemang på högskolan ser jag också som viktigt att ha. Förverkligandet av denna figur innebär att jag utvecklar min forskning teoretiskt samtidigt som jag bidrar till samhällsutvecklingen. Det är detta som jag helst av allt vill göra.

Kulturell Politisk Ekonomi (KPE eller CPE på engelska) har på senare år kommit att bli namnet på ett vetenskapligt paradigm. Det passar alldeles utmärkt som benämning på den teoretiska strävan som jag har haft under de senaste ca 30 åren. Det är detta breda samhällsperspektiv, förankrat i en kritisk realism, som jag vill arbeta vidare med. Kulturell Politisk Ekonomi har en ontologisk förankring i behovet av att reducera verklighetens komplexitet. För att vi ska kunna gå vidare, ta ställning, välja och agera måste vi reducera verklighetens komplexitet. Det gör vi, för det första, genom att göra verkligheten begriplig och meningsfull. För det andra reducerar vi verklighetens komplexitet genom att strukturera våra sociala relationer. Det gäller även forskningen. För mig är det därför viktigt med forskningens relationer, hur man ska ha det när man forskare, vem som får delta, på vilka villkor osv. Initiativet med forskargruppen/forskningsmiljön Urban Integration bygger på sådana tankar.