Den som söker finner MKV

Hej, mitt namn är Anna och jag har drömmar. Jag har även en rastlöshet som har satt mig i underliga situationer. Det här är historien om hur jag hamnade på Malmö högskola.

anna

Jag har aldrig vetat vad jag ska bli. Förlåt mig, de senaste 7 åren har jag aldrig vetat vad jag ska bli, innan dess har jag alltid vetat. Då var musiken mitt mål, min identitet. Men det blev en alldeles för svår väg att gå och efter år av tragglande gav jag upp. Det var då rastlösheten kom till mig. Den blev min trognaste följeslagare och jag dömdes till ett evigt fumlande.

Jag läste under flera år på folkhögskola, jag reste och jobbade i andra länder. Jag fumlade med opublicerade böcker, café på hjul och hemmagjorda krämer. Ingenting stillade rastlösheten, jag fortsatte tvångsmässigt söka. Jag hittade antagning.se och läste en hel drös med kurser på universitet. Antagning.se blev min nya identitet och jag känner nog till varenda kurs och program som finns, jag har spenderat alldeles för många timmar på sidan. Det är väl också därför jag vid terminsstart på min nuvarande utbildning hade lika många högskolepoäng lästa som detta program är långt.

Hej mitt namn är Anna, jag har en kandidat i sökande.

Jag har även ett stort problem. Drömmar, jag har enormt många drömmar. Min mamma skulle säga att jag har för många drömmar. Jag lever så mycket i drömmar att jag glömmer hur nuet ska ta mig dit drömmen blir verklighet. Oftast springer jag istället runt med ungefär noll konkreta planer och tusen abstrakta idéer som aldrig får se ljuset. Jag letar efter något perfekt, något som inte finns. En dröm om en utbildning som ska uppfylla alla mina önskemål och stilla min rastlöshet.

Så en dag fann jag den. Plötsligt var den framför mig. Ur min väns mun kom namnet på det jag så länge letat efter. Medie- och kommunikationsvetenskap. Jag vet, det låter inte som ett ljuvt kärleksnamn men man kan inte få allt man önskar sig. Efter åratal av sökande och fumlande har den hela tiden funnits precis framför mina ögon, bokstavligt talat, jag har ju skrollat förbi den tusen gången på antagning.se. Det är en utbildning som perfekt matchade alla mina abstrakta idéer och många drömmar. Det känns som att vara kär. Jag har faktiskt fjärilar i magen när jag går till skolan på morgonen. Ni förstår, det är som att helt plötsligt inse att man har känslor för en vän som funnits vid ens sida i många år. Min kandidat i sökande gav äntligen något användbart.

Nu är det 3 år till en kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap. En att lägga till i min samling. Men kommer rastlösheten och orealistiska drömmar komma tillbaka efter det här? Kommer jag behöva resa land och rike runt för att läsa tusen högskolepoäng? Ska mamma säga att jag har för många drömmar och antagning.se bli min bästa vän igen? Jag har inte sagt det här till någon förut men om jag ska vara helt ärlig så älskar jag det. Det här eviga sökandet. Det är mitt rus.

Hej mitt namn är Anna och jag har ett beroende, jag har en kandidat i sökande.

Anna Johansson