Foliehatt

De kallar mig för foliehatt, men mitt namn är Hanna.

Jag har en hatkärlek till ny teknologi, och allt vad det innebär.

Varför kallar unnamed (1)de mig för foliehatt, kanske du undrar? Kanske för att jag tror att om det blir ett tredje världskrig så kommer information vara ett oerhört viktigt vapen. Framförallt den information som stora företag dagligen samlar in om oss. Som att Facebook sparar varje klick du gör inte bara på Facebook utan även överallt på webben. Vilka bloggar du läser, vilka länkar du klickar vidare på när du slösurfar och om du har appen på mobilen har de även möjlighet att läsa dina sms. Med denna insamlande information från ditt liv skapar de sedan statistik om dig som person och om hurdana människor i din närhet är. Fast det är bara början till mina farhågor om vad ny teknologi kan användas till.

Så nu när du vet det kanske du förstår varför en del kallar mig för foliehatt?

Jag antar att du förstår det och därför kanske du inte förväntar dig att jag nu skall säga detta;

jag älskar Internet, ny teknik och sociala medier såsom Facebook. Facebook har faktiskt gett mig väldigt mycket, som att hålla kontakt med familj och vänner efter det att jag flyttade till ett annat land, eller under de månader som jag var ute och backpackade, eller varför inte nu, när jag börjat att studerar i en annan stad. För hur ironiskt det än kan verka att en foliehatt som jag studerar medie- och kommunikationsvetenskap, så har jag flyttat till Skåne för att studera just det här på Malmö högskola. Men det är väl här kärleken i hatkärleken kan märkas.

För utan all den här nya teknologin och alla möjligheter de öppnat upp för mig så vet jag inte vem jag skulle vara. Ny teknologi har format mig, min fritid och mina mål i livet.

Att läsa MKV ger mig ny förståelse och en bredare och mer nyanserad kunskap. Den kunskapen jag får hjälper mig också att känna mig mindre orolig inför hur framtiden kommer att formas på grund av sociala medier, även om nya insikter också skapar nya farhågor. Det blir en ständig jakt efter kunskapen som kommer att stilla min oro, men jag tror inte att den kunskapen finns.

Eller så finns den utan att jag tänkt på det tidigare.

För jag brukar tänka att Internet är ett hjälpmedel, som kan användas till oerhört mycket gott, men med fel intentioner kan det även användas till lika mycket ont. Därför är det naturliga svaret för att stilla min oro att jag måste använda Internet till bra saker och ge positiv feedback till alla andra som gör detsamma. Det innebär dock att foliehatten får sitta där den sitter, medan mina ögon blir till fyrkanter av det blåa skenet från min stationära och låren bränns bort av den alldeles för gamla, brummande laptopen i mitt knä.

För den här hatkärleken är kärleken i mitt liv, eller livet i min kärlek.

Jag är inte helt säker på hur det var.