En ungtjejs självkänsla

Det är en vanlig tisdagskväll i oktober. Utanför Toves fönster på Lilla Sigridsgatan i Lund är löven i alla möjliga färger. Brunt, gult, orange och grönt. Tove tycker att det är fint och mysigt, det ramar in hennes etta på 28 kvadratmeter. Golvet är gammalt, av vitmålat trä med lite sprickor här och där. Hon sitter i den blå sammetssoffan och med datorn i knät. Egentligen borde hon plugga till sin dugga som är i övermorgon, men hon var ute igår så huvudet gör ont och kroppen är orkeslös. Hon lägger fötterna på soffbordet som är en rektangulär koffert i brunt läder. Hon älskar den kofferten, för det var hennes pappas första möbel som han köpte till sin första etta i Helsingborg. Kofferten ger en känsla av att vara hemma i Helsingborg igen, när hon är bakis får hon alltid en liten hemlängtan. En kylig höstbris kommer från det öppna fönstret och Tove drar den gråa yllefilten över sina ben. Hon har fått höra att hon har snygga ben, själv tycker hon att de är korta och tjocka, helt formlösa. Tove tänker på kvällen igår, en kille hade kommenterat hennes skratt i rökrutan, han var ganska söt. Han hade tagit henne på axel och sagt ”Fan vilket härligt skratt du har, du verkar som en härlig tjej”. Hon hade rodnat och bara ryckt på axlarna och inte gett något svar, för att inte verka för tillgänglig. Kajsa hade då tagit henne i armen och dragit med henne in på tjejtoan. Kajsa hade pudrat på Toves beniga ansikte och sagt att hon hade gjort vad som helst för att få Toves kindben. Tove tittade sig då i spegeln, hon såg inga snygga kindben, utan ett tråkigt fyrkantigt ansikte som gjorde sig blekt till hennes korta blonda hår. Hon studerade sig själv missnöjt genom sina onyktra ögon, det enda hon egentligen gillade var hennes gröna ögon, som nu var fuktiga av alkoholen. Kajsa poserade framför spegeln med sina röda läppar, magtröja och korta kjol, Tove hade alltid tyckt att Kajsa var så cool som klädde sig hur hon ville, gärna kort och urringat, men brydde sig inte ett skvatt om magen putade ut eller om jeansen stramade om låren och hon såg alltid så sjukt snygg ut. Kajsa predikade på hur Tove var blind för sitt egna utseende.

K: ”Asså Tove du fattar inte vilken knock-out babe du är, sluta med den där osäkra fasonen och bara inse att du har en grym kropp och face liksom.”

Tove hade aldrig sett sig själv som osäker. När hon träffade nya personer var hon aldrig rädd för att prata eller ta plats, hon hade till och med spelat teater när hon var liten och älskade att stå på scen. Hon gick in på Google och skrev in osäker över sitt utseende men social. En rad olika artiklar och texter kom upp med rubriker som skrev och om ”självsäker men dålig självkänsla”. Äh, tänkte Tove, det här gav för mycket bakisångest för att ta i tu med nu. Hon har ändå alltid löst alla problem med en springrunda.

Hon tar sig in på Facebook och bläddrar genom flödet men blir uttråkad och lägger ifrån sig datorn och går till kylen. Den ekar tom och hon kommer på sig själv att bara stå med slutna ögon och njuta av kylens kyla som omsluter hennes pulserande huvud. Trött lyfter hon armen och tar fram matgrädde, lök och champinjoner. Medans pastavattnet kokar upp ställer hon sig och hackar. Knivens skarpa slag mot den slitna plastskärbrädan ekar i det tomma rummet och hon känner en liten våg av ensamhet. Bakisångest väller över, vad gjorde hon igår? vilka snackade hon med? Fan tänker Tove, måste man dricka så mycket. Det plingar till i telefonen, hon lägger ned pastan i vattnet innan hon tittar vem som skrivit. Sandra skriver:

S: “Hur var det igår?”
T: “Kuuul, men är sjukt bakis, typ rätt trött på nationslivet nu ändå… vad gör du ikväll? Vill du komma över? Behöver bakisventilera med någon… ”
S: “Shit vad kul, önskar jag hade varit med, men ligger veeerkligen efter med plugget… du förresten testade en så sjukt soft vegansk sallad från Instagramkontot du tipsade om, så naaaajs! Du måste testa”
T: “Men guud vad naajs, du ger mig sån ångest nuu haha vill också vara fräsch och produktiv… själv gör jag en gräddig pasta och ska typ slå på netflix”
S: “Haha ahmen vafan du är ju bakis, då får man äta och göra vad man vill!! vill du gå powerwalk imorgon bitti?”
T: “Yes please, vi ses 07.00 i botaniska, jag kör träningskläder, vill svettas”
S: “Grymt :D”’

Med tallriken i knäet sjunker hon ner i soffan och loggar in på netflix. Med ena handen bläddrar hon igenom ”toppval för Tove” och med andra slevar hon i sig pastan. Ingenting lockar. De färgglada bilderna och titlarna smälter samman, ögonen svider. Någonting måste hon välja innan pastan är uppäten så hon klickar som så många gånger förut på How I met your mother. Såsen är salt och god, pastan mättande, men tung. Jag förtjänar det här, tänker hon. När man är bakis behöver man pasta. När avsnittet som hon sett tio gånger innan kommer på tar hon upp telefonen och går in på Instagram. Hon går igenom flödet och gillar markerar vad hennes vänner har lagt upp. Hon går in på “upptäcksidan” och bläddrar igenom.

Bilder på hälsosamma sallader kommer upp en efter en, avokadotoasts och acaibowls. De färgglada maträtterna ser saftiga och nyttiga ut. Hon ligger och tänker vad hon ska äta efter powerwalken imorgon bitti. Något nyttigt och hälsosamt iallafall. Hon klickar sig in på ett konto där en tjej med bikini på framsidan förespråkar hälsosam mat. Tjejen verkar leva i ett exotiskt land då bilderna blandas med bikinibilder och frukter på stranden. Tove känner samtidigt ett obehag i kroppen. Med telefonen i ena handen tar hon den andra till sin mage och klämmer. Den tomma pastatallriken stirrar på henne bredvid hennes dator. Hon måste ha gått upp 1 kg efter den där pastan? Mer kanske till och med, med tanke på att magen känns extra mjuk? Såhär mycket kändes det inte runt magen igår. Fan tänker hon, hon kanske skulle ha bokat ett spinningpass iallafall? Så hade hon kunnat bränna av kalorierna med det samma. Det är inte ens helg, varför behövde hon äta pasta? Kläderna känns redan en storlek för små, lungorna kännas rostiga och smutsiga från gårdagens feströkande, varför måste hon vara så ofräsh? Hon tittar på tjejens Instagram igen och börjar spara recept. Nu jävlar ska hon bli hälsosam, inget kött eller bröd mer. Från och med imorgon börjar hennes hälsosamma livsstil. Hon lägger ifrån sig mobilen och ställer sig framför spegeln. Det känns som hela kroppen dallrar när hon går dit och hon ser själv ur alla vinklar. Hon tar bilder med telefonen och jämför med tjejen på Instagram. Tjejen på bilden ser lycklig ut på stranden med solkysst hud, vita tänder och i händerna håller hon en tallrik som har avokado och mango på sig. Det kryper under Toves hud och ettan på 28 kvadratmeter känns ännu mindre. Även fast huvudvärken pulserar och hon egentligen vet att det inte är bra att träna när man är bakis, tar hon tag i sina springskor och ger sig ut på en löprunda i den fina höstkvällen.

 

 

 

 

 

av Catharina De Geer

En ungtjejs självkänsla