Format: text

Workshop om framtida ämnen för US pedagogiska seminarium

Helena Stavreski
30 november 2016

Den 30 november arrangerades höstens sista pedagogiska seminarium. Denna eftermiddag stod framtida ämnen för de pedagogiska seminarierna på dagordningen. Inför workshopen hade en kort enkät delats ut vid senaste APT för US. Utgångspunkten för diskussionerna och dialogen var den sammanställning som gjorts av enkätsvaren.

Det var tydligt utifrån enkätsvaren att i princip alla känner till att det arrangeras pedagogiska seminarier vid Urbana studier. Den vanligaste anledningen till att man inte deltar är tidsbrist eller att det krockar med andra aktiviteter såsom undervisning.

Under workshopen fokuserade vi vår kraft kring den sista frågan i enkäten: Vad skulle man kunna tänka sig för ämnen? Det inkom många förslag på ämnen som skulle kunna klassificeras under rubrikerna nedan. Under varje rubrik ges en kort sammanfattning om vad som diskuteraders och kommenterades under seminariet.

 

  • Bedömning och examination

Under seminariet diskuterades möjligheter med formativ bedömning som en del av lärprocess, vikten av att alla studenter läser texterna för att kunna bidra i samtalet och frågan om att låta studenterna formulera tentafrågor. Att studenterna bjuds in till akademins olika språkvärldar är viktigt, att bygga upp deras självförtroende (en resa, för några är det kanske en klassresa att gå en utbildning). Det handlar om bemyndigande och att dela med sig av ”the tricks of the trade”.

Andra frågor som togs upp var återkoppling på tentamen, framförallt hemtentamen,  svårigheterna att på ett säkert sätt bedöma individer i grupparbeten på olika sätt samt vilka olika former för examination som finns. Det vore av värde att ställa samman en lista med alla de former för examination som används (begränsningar finns för vilka olika former som kan anges i kursplaner). Variationer i examinationer är viktiga för att bidra till lärandeprocesser för alla studenter. Här finns frågor på mer allmän nivå, och sådana som är av mer specifik art.

 

  • Digitalisering

Som det är nu finns det möjlighet att delta i workshops hos mediaverkstan kring digitalisering på olika sätt, men under diskussionen lyfts behovet av att mediaverkstan också kommer ut till lärarlagen, så att utvecklingsarbetet sker där.

 

  • Studentkontakt

Många av punkterna som tas upp relaterar till lärarrollen som en ledarskapsroll och bemötande av studenter. De närvarande reflekterade kring frågorna och tog exempelvis upp utmaningen i handledarrollen, då studenterna inte ”tar regi”. Metakommunikation diskuterades som medel för att tala om relationen och om lär/arbetsprocessen med studenterna.

 

  • Pedagogiska metoder

I diskussionen togs det upp att resursfördelning fungerar gynnande för en arbetsform, föreläsningar, på bekostnad av andra. Det kan kanske vara en hämsko i att schemalägga andra aktiviteter? Det vore också intressant att bjuda in en kollega som arbetar med pedagogik i en konstnärlig undervisning för att få nya perspektiv på möjliga arbetsformer.

Erfarenheter av svårigheter i att få stöd för pedagogisk utveckling, exempelvis inom program, var något som också togs upp under seminariet. Det behövs metareflektion som en del av pedagogiken i arbetet med studenterna. Varför vill vi att de ska arbeta på ett visst sätt? Vad är syftet? Hur tänker vi oss att lärprocessen kan fungera?

 

  • Övrigt

Det vore av intresse att lyfta tillämpade projekt och samarbeten med aktörer utanför högskolan. Ofta finns det en slags utgångsläge om att det är bra, men vad är det som gör dem bra? Hur man jobbar med tillämpade projekt och samarbeten med externa aktörer ser väldigt olika ut. Förslagsvis ett  tema för pedagogiskt seminarium.

 

Framåt

Vid diskussionerna kom det fram att det är lite olika beroende på program och kurser hur man arbetar med pedagogiken. Vissa önskade mer genomgripande tag på programnivå, andra önskade att vi kanske skulle jobba mer målinriktat och i mindre grupper istället för institutionsövergripande (till exempel arbeta med olika lärarlag och grupperingar för sig). Efter diskussion kom deltagarna i workshopen fram till att de pedagogiska seminarierna kanske framförallt ska fungera som tillfällen för inspiration och erfarenhetsutbyte.

Förslagsvis skulle den blogg som skapats för det pedagogiska arbetet kunna användas som plattform för att dela erfarenheter om hur man jobbar på olika ställen och inom olika program. Mötet avslutades med överenskommelse att gruppen med ansvar för US-pedagogik tar med sig ovanstående samt övrigt underlag från enkäten i ett planeringsarbete inför 2017.

Hur skapar man progression i ett helt program?

Karin Westerberg
26 oktober 2016

Det pedagogiska seminariet den 26 oktober handlade om hur man skapar progression genom ett helt program. Karin Westerberg höll i seminariet och använde sina och kollegornas erfarenheter från programmet Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering som utgångspunkt för diskussionen.

Inledningsvis berättar Karin om en slags vetenskaplig problematik. Vad som är vetenskap beror lite på vem du frågar – även olika lärare som jobbar inom samma program. Samtidigt är många program tvärvetenskapliga och teorier från olika skolor blandas med varandra. Begrepp som betyder något inom en teori kan betyda något helt annat i en annan – är vi egentligen tydliga med sådana saker gentemot studenterna? Eller förväntar vi oss att de ska kunna navigera i den vetenskapliga djungeln av begrepp och teorier från dag ett? Kanske är forskningsanknytning också något som är lättare att uppnå och tydliggöra inom mer disciplinära ämnen som exempelvis medicin, funderas det under seminariet.

När man sätter ihop ett program finns det ofta en tanke om progression. Men i och med förändringar, nya medarbetare och nytt underlag att vila på – ändras innehållet i programmen från år till år. Då kan programmet efterhand upplevas som fragmenterat och förvirrat, även om kurserna är bra var för sig.

För att komma till rätta med problematiken har kollegorna på programmet kommit överens om att avsätta en halvdag per termin där dessa övergripande frågor diskuteras, halvdagarna kallar de för kollegium. Detta eftersom att det ofta vid lärarmötena kommer att handla om brandsläckning och inte långsiktig planering. Karin pekar på att dessa halvdagar har varit avgörande för att kunna åstadkomma förändring.

Lärarna på programmet började med en muntlig och skriftlig beskrivning av alla kurser som diskuterades tillsammans. Därefter gjorde de en omvänd kunskapsstafett. Den person som ansvarade för sista kursen inom programmet fick beskriva vad studenterna förväntades kunna när de började kursen. Sedan gick de bakåt stegvis, kurs för kurs, där alla dels fick berätta vilka kunskapskrav de hade men också vilka kunskapskrav deras kurs täcker in. Genom denna metod blev både progressionen och kunskapsluckorna tydliga.

Nästa steg i processen var att Karin under sommaren 2016 skickade ut en enkel matris hon skapat, där alla lärare som undervisade på programmet fick fylla i vilka begrepp som är viktiga i deras kurser, vilken litteratur de använde sig av och vilka teorier som presenterades. Karin skapade därefter en grafik över alla begrepp som dyker upp under programmets gång, samt teorier och litteratur. Denna grafik låg sedan till grund för diskussionen vid nästkommande kollegium.

Deltagarna vid seminariet är eniga om att det är en väldigt användbar grafik. Det blir tydligt vad som presenteras för studenterna och när, vad som eventuellt saknas och vad som kanske överlappar varandra i relation till programmets syfte och övergripande mål.

Närhet och distans i forskningsanknuten utbildning

Per-Markku Ristilammi
28 september 2016

Dagens pedagogiska seminarium leddes av Per-Markku Ristilammi och handlade om närhet och distans relaterat till forskning och undervisning. Under seminariet diskuterades forskaridentiteten i relation till studenter och blivande forskare, men framförallt hur hanterar man sitt eget material när man använder det i undervisningen?

Per-Markku betonade att forskaridentiteten och forskaren ofta har ett nära förhållande – att det kan vara svårt för många att separera sitt ”jag” med ”forskaren”. Konsekvensen kan bli att kritik av forskningen uppfattas som personliga angrepp och att det uppstår svårigheter med att hantera sitt eget material i en undervisningssituation.

Ta gärna del av Per-Markkus presentation som PDF!

"Människan leker bara när hon är människa i den fulla betydelsen av ordet, och hon är bara helt och fullt människa när hon leker." – Tobias Tegnér